Det finns visserligen inga skäl att oreflekterat jubla över att klartecken ges till militära interventioner - det är det bara den så kallade bombhögern som brukar göra. Ingen vet nämligen var militära insatser slutar. Därför måste varje fall bedömas för sig. FNs resolution antogs heller inte med stöd från alla viktiga aktörer - några stater, såsom Tyskland och Turkiet, lade ner sina röster. Deras skäl till det går inte att utan vidare vifta bort. 
  
I fallet Libyen står det emellertid helt klart att landets diktator Gaddafi krigar mot sitt eget folk och alltmer saknar folkrättslig grund för att hävda sin suveränitet över landet. Dessutom existerar det redan nu en opposition i Libyen som faktiskt kan erkännas. 
  
Att det kom en så snabb och undfallande reaktion från Muammar Gaddafi var knappast förvånande. Regimen deklarerade eld-upphör nästan direkt efter att beskedet från FN kom. Man kan starkt misstänka att diktatorn helt enkelt vill vinna tid. I värsta fall hoppas han kunna besegra rebellerna med sina marktrupper, utan att behöva ta till flyget. Men demokratirebellerna i Benghazi kan tillfälligtvis andas ut. De genomfars i detta ögonblick säkerligen av en känsla av att inte vara övergivna av världssamfundet. 
  
Naturligtvis kan man inte lita på Gaddafi-regimen. Uppgifter förekom igår eftermiddag om att den libyiska regimen fortsatt att beskjuta människor.   
  
Mern det är ett mäktigt geopolitiskt drama som ägt och äger rum inför våra ögon denna vårvinter i den vidsträckta arabvärlden. De regimer som fallit eller är skakade har varit tätt lierade med USA och västvärlden och även Gaddafi var före denna vår på väg in i den europeiska och västliga värmen. Att västvärlden nu i stort sett står beredd att stödja demokratikämparna i Libyen är ett sent men välkommet uppvaknande; Här finns onekligen en skuld att betala. 
  
Men revolutioner är inga tebjudningar, inte heller är de anpassade till medieformat. Hela detta väldiga skeende i arabvärlden har på intet sätt nått sitt slut och liknar på många sätt den revolutionära våren och sommaren 1848 i Europa. Många bakslag kommer att inträffa. Igår flöt blod i Jemen. Sammantaget har dock hela den arabiska befolkningen tagit ett väldigt steg mot modernisering och demokratisering. 
  
Gaddafis dagar är räknade. Frågan är bara hur många dagar, veckor, månader eller år det kan bli och hur många döda som till slut måste räknas in. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Och han får medhåll av Storbritanniens centralbankschef Mervyn King. Härförleden sade King: ”Av alla tänkbara sätt att organisera bankerna, så är det, vi har idag det värsta”. Det är väldigt grova ord för att komma från en av världens mäk...

Sedan sjunker jag ner i tågdvalan igen, bläddrar på i-phonen igenom nyhetssidor där Japan och Libyen dominerar: Själva iden om ett vykort hör ju nästan till en svunnen tid, då platserna var mer avskilda från varandra. Några rader från en annan plats:...

I stället beskriver han huvudjägarbranschen, där det gäller att rekrytera nyckelpersoner till företag. För att lyckas, och bli stjärna, krävs det hårda nypor och fula trix. Roger Brown är stjärna, själv anser han sig vara Norges bästa och mest underb...

Den snabba offensiven slog dock tillbaka mot Kadaffi. Den fick världssamfundet att ta sig samman. I sista stund fattade säkerhetsrådet i FN beslut om en flygförbudszon över Libyen, för att skydda civilbefolkningen. Det gjorde att FN kan ingripa i ett...