Sedan sjunker jag ner i tågdvalan igen, bläddrar på i-phonen igenom nyhetssidor där Japan och Libyen dominerar: Själva iden om ett vykort hör ju nästan till en svunnen tid, då platserna var mer avskilda från varandra. 
Några rader från en annan plats: Men nyheter om kärnkraftshaverier utplånar liksom alla avstånd. Uppväxtorter, i alla fall om man flyttat från dem en gång, tycks dock alltid befinna sig mycket långt borta om än nära i hjärtat. 
På morgonen tog jag tåget från Göteborg; jag sov över hos min bror och hans familj efter att på kvällen pratat om Olof Palme på Blå Stället i Angered. 
Det är underligt att åka runt i landet och prata om Palme dessa dagar. Så fort man nämner hans namn infinner sig alla de brännande frågorna, om demokratikampen i arabvärlden - och, inte minst, om kärnkraften. 
Palme var verkligen en varm kärnkraftsanhängare. Vad hade han sagt om Tjernobyl eller om Fukushima? Hade hans självklara tillväxtoptimism skakats? Ja, det vill jag ju tro. 
I Katrineholm stiger jag av tåget. Jag ser mig omkring om min mamma skulle råka gå förbi stationen - men nej, jag ser henne inte. Och jag ska direkt med bussen vidare mot Norrköping, så jag hinner inte hälsa på henne. 
Men jag ringde henne igår, lämnade min stryktipsrad för det gemensamma - dock föga framgångsrika - tippande som hon och hennes fem söner sysslar med. Inget vykort från Katrineholm heller, således. 
Och inget från Norrköping heller, där jag väntar i en frusen halvtimme på tåget till Linköping. Till Norrköping for min familj ofta när jag var barn; det var den närmsta stora handelsstaden. På den tiden också textilstaden. Nu är textilindustrin sedan länge borta och grannstaden Linköping har vuxit sig större: Några tusen innevånare fler. På vägen från stationen i Linköping mot det stora stiftsbiblioteket passerar jag en staty av Tage Danielsson. Där står han, Palmes motståndare i kärnkraftsfrågan, men hans frände i en massa andra frågor. 
I en hörsal på biblioteket talar jag mitt på dagen om Palme och det är fullt av människor. En urgammal man med Borlängedialekt reser sig upp och tackar för föredraget. Han är över nittio år. En gammal dam ger mig ett handskrivet brev där hon berättar om när hon var klasskamrat med Palme. 
Vykort ur tiden, all den tid som gått. Men Olof Palme förblir ett vykort från framtiden. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Och han får medhåll av Storbritanniens centralbankschef Mervyn King. Härförleden sade King: ”Av alla tänkbara sätt att organisera bankerna, så är det, vi har idag det värsta”. Det är väldigt grova ord för att komma från en av världens mäk...

Det finns visserligen inga skäl att oreflekterat jubla över att klartecken ges till militära interventioner - det är det bara den så kallade bombhögern som brukar göra. Ingen vet nämligen var militära insatser slutar. Därför måste varje fall bedömas ...

I stället beskriver han huvudjägarbranschen, där det gäller att rekrytera nyckelpersoner till företag. För att lyckas, och bli stjärna, krävs det hårda nypor och fula trix. Roger Brown är stjärna, själv anser han sig vara Norges bästa och mest underb...

Den snabba offensiven slog dock tillbaka mot Kadaffi. Den fick världssamfundet att ta sig samman. I sista stund fattade säkerhetsrådet i FN beslut om en flygförbudszon över Libyen, för att skydda civilbefolkningen. Det gjorde att FN kan ingripa i ett...